I EPLAN skiljs det på potentialer och signaler. Förutom förinställningarna för förbindningsegenskaperna tillkommer potentialinformationen i projektet via potentialerna.
En potential eller signal definieras via en potentialdefinitionspunkt eller en potentialanslutning. De där inmatade data gäller för hela potentialen eller signalen och inte för en enskild förbindning.
Signaler måste ha ett annat namn än den tillhörande potentialen och kan ha avvikande data från denna. Signalnamnet är nödvändigt för fördelningen av förbindningarna på flera blad på kretsschemat och för orienteringen i kopplingsskåpet och på kretsschemat. Om man t.ex. vill veta, vilken säkring som ska kopplas från, för att motorerna för en anläggningsdel säkert ska bli spänningsfria, då ska man kontrollera, till vilken signal motorerna är anslutna. Sedan kontrollerar man, vilken säkring denna signal utgår från.
Vid potentialdefinitionspunkten anges potentialens värde och alla signaler, som en förbrukare får kopplas mot. Därmed är det möjligt, att kontrollera potentialerna för en förbrukare.
Exempel: Potentialen L1 har ett värde av 230/400 V med en frekvens av 50 Hz, och en förbrukare kan kopplas mot signalerna L2, L3 och N.
Potentialdefinitionspunkter och -anslutningar
En förbindning får följande data via potentialdefinitionspunkten eller -anslutningen:
- Potentialnamn
- Signalnamn
- Potentialtyp
- Potentialvärde
- Frekvens
- Möjliga motpotentialer.
Följande data kan en förbindning endast få via en förbindningsdefinitionspunkt (och inte via en potentialdefinitionspunkt):
- Postbeteckning
- Funktionsdefinition
- Byt källa och mål.
Potentialdefinitionspunkt och -anslutning är likaberättigade. Vid en potentialanslutning kan all data matas in, som också kan matas in vid en potentialdefinitionspunkt.
Potentialdefinitionspunkter och -anslutningar tas inte med i projektstrukturen och fogas inte heller.
Potentialtyp
Potentialtypen kan endast nå förbindningen via potentialen eller via anslutningarna. Potentialdefinitionen har då företräde. Skillnader i potentialtypen mellan förbindning och anslutning meddelas som fel. (Potentialtypen "Odefinierad" passar till alla andra potentialer och medför inget felmeddelande.) När anslutningarna övertar potentialen kan de där definierade potentialtyperna vara olika. I detta fall vinner den grafiskt första, och ett felmeddelande matas ut.
Förbindningar med potentialtyperna L, N, PE / PEN, +, M, - och SH sparas på ett separat lager, t.ex. EPLAN540, Symbolgrafik.Förbindningssymboler.Automatisk anslutning.Potentialtyp [L]. De i lagerhanteringen fastställda egenskaperna för dessa lager bestämmer hur förbindningarna visas. Som standard har de samma inställningar som lagret för allmänna förbindningar, EPLAN311, Symbolgrafik.Förbindningssymboler.Automatisk anslutning. Om du ändrar inställningarna i lagerhanteringen, då kan förbindningar med olika potentialtyper markeras extra t.ex. med olika färger. De i lagerhanteringen sparade inställningarna för potentialtyperna används endast om inga andra inställningar för förbindningsgrafiken har genomförts för en förbindning (t.ex. via en potential- eller förbindningsdefinitionspunkt).
Placering av egenskaper
Potentialnamnet placeras som standard vid en potentialdefinitionspunkt, också andra egenskaper kan placeras.
Endast potentialnamnet placeras vid en potentialanslutning.
Logikinformation om potentialanslutning
En potentialanslutning är en funktion och innehåller därmed logikinformation. Vid flera anslutningspunkter sparas här informationen om, hur potentialen och signalen överförs till anslutningen. Potentialanslutningens anslutningspunkter beter sig neutralt beträffande funktionsdefinitionen. Om potentialtypen ställs in i potentialanslutningens egenskapsdialog, då gäller denna också samtidigt för anslutningspunkterna.
Rapport av flera potentialdefinitionspunkter eller -anslutningar
Det är tillåtet med flera potentialdefinitionspunkter eller -anslutningar med samma namn. Om de har olika egenskaper, då meddelas detta som fel (också, om de ligger på olika potentialer).
Det är tillåtet med flera potentialdefinitionspunkter eller -anslutningar med samma namn på samma potential; deras egenskaper kompletterar varandra. Inkonsekvens identifieras och meddelas vid kontroll av projektdata.
Vid inkonsekvens vinner alltid den grafiskt första definitionspunkten eller -anslutningen. Vilken definitionspunkt som är den grafiskt första, visas på ritningsblanketten. Vid DIN sker en sökning t.ex. uppifrån vänster och nedåt höger.
Också vid bladövergripande förbindningar måste den grafiska segraren fastställas vid potentialdefinitionspunkterna. Om en definitionspunkt på en delförbindning är relevant, fastställs alltså först när totalförbindningen genereras.
Se också